En hel del text

Den fjärde boken i hitta-på-sagan som sprungit ur "Gömda". Ja, jag säger hitta-på-sagan, för jag tror att Liza Marklund inte är sanningsenlig när hon påstår att Maria Eriksson finns IRL. Men det är jag det.
Jag säger inte att den är påhittad utifrån att historien skulle vara överdriven, inte alls, eftersom jag själv vet hur illa behandlade kvinnor kan bli av män. Det är snarare det att ingen vet vem denne "mörkögde mannen" aka förövaren är eller ingen som gett sig till känna av att veta vart i landet det hela skulle ha utspelat sig; lite sånt. Intagna på anstalter håller inte käften. Inte vårdare/socialarbetare/vänner etc heller. Jag köper inte att detta skulle vara en så djupt förborgad hemlighet i kretsen av de inblandade, överbevisa mig gärna för jag är inte den som är den.

"Emma, Mias dotter" beskriver familjen Mias upplevelser ur dottern Emmas perspektiv, precis som titeln gör anspråk på. Mer än så är det inte. Uselt skriven, på Västfronten intet nytt om händelserna och jag bläddrade snabbt igenom eländet och kommer inte att läsa en eventuell femte roman i samma serie. Under förutsättning att det inte är "Den mörköde mannen" som ger sitt perspektiv på händelserna *flinar* - då kanske jag ids.