En hel del text

Det här är en helt fantastisk bok, en sådan där bok som man vill krama när den är slut, inte för att den slutar så där särdeles lyckligt, utan för att den är så bra.

Egentligen är det två böcker i en, två parallella historier som aldrig riktigt vävs samman. Huvudpersonerna är tre till antalet;  journalisten Maria, åklagaren Madeleine och polisen Mats - alla på M såg jag nu. Maria och hennes lilla familj flyttar in i drömhuset, där ett mord har begåtts. Maria börjar nysta i mordet, och kommer upp med minst sagt överraskande fakta. Madeleine och Mats är å sin sida involverade i ett misstänkt hedersmord, en ung man som hittas hängd på en vind. Självmord eller hedersmord? Personerna vävs samman lite löst, men inte historierna.

Wennstam skriver mycket bra, och visst påminner hon om både Marklund och Läckberg, framför allt i det att man faller för huvudkaraktärerna. Jag tror inte att jag läst något av henne tidigare, innan jag började läsa trodde jag att jag läst Skam, men jag borde ha känt igen stilen, och jag borde ha fastnat hårdare då. Jag kommer definitivt läsa allt hon skrivit, och som jag förstår det är det här hennes fjärde bok. I efterorden utlovar hon dessutom många fler böcker, då hon jobbat mycket med mäns våld mot kvinnor utlovar hon en stor idébank att ta till.