En hel del text

Den här boken såg jag verkligen fram emot att läsa, det är en av de där böckerna där de lyckas få den att verka kanonbra på baksidan. Läs det här:

"Före detta Secret Service-agenterna Sean King och Michelle Maxwell är förföljda av sitt senaste fall. När Sean inser att Michelles inre demoner håller på att förgöra henne ordnar han så att hon, om än motvilligt, får psykologisk hjälp. Men istället för att fokusera på sitt tillfrisknande, upptäcker Michelle att någonting inte står rätt till på sjukhuset ...

För att bekosta Michelles sjukhussvistelse åtar sig Sean ett riskfyllt uppdrag. En forskare, Monk Turing, har dött under mystiska omständigheter nära Babbage Town, en hemlighetsfull institution beeståående av en excentrisk grupp vetenskapsmän och kryptografer, finansierad av ett mäktigt företag. Samtidigt har den döde mannens dotter Viggie, ett pianospelande underbarn, sina egna hemligheter. Och vad har egentligen frasen "koder och blod" för betydelse?

Mittemot Babbage Town, på andra sidan York River, ligger CIA:s elitträningsläger Camp Peary, där Monk Turings kropp hittades. Sean har både FBI och CIA i hälarna; kommer han att kunna hitta mördaren och avslöja sanningen innnan han själv blir ett mordoffer? Och kommer han att hinna rädda Michelle från sig själv"

Visst verkar den bra. Men det är den inte. Handlingen är fruktansvärt rörig, som om författaren egentligen haft stoffet till ett par tre romaner, men inte kunnat bestämma sig för vem han skulle börja skriva.

Vi har alltså en Michelle, som har jobbat för FBI, som har varit livvakt åt presidenten, som har svart bälte i varenda kampsport som finns och som naturligtvis är ohyggligt snygg. Hon får psykiska problem, vilket innebär att hon bestämmer sig för att spöa upp män som är 3 gånger så stora som hon. Hon hamnar på psykiatriskt sjukhus och löser brott.

Men det är inte bara det som författaren försöker klämma in. Han lägger också in långa utläggningar om kvantfysik, andra världskriget, krypteringsteknik, 1700-talets brittiska guvernörer, knark, guldskatter, konspirationsteorier, kriget i Afghanistan och ruttenhet inom den amerikanska regeringen. Sen har vi ju naturligtvis genier, både vuxna och barn, och psykiska problem som ska lösas och hanteras.

Förstår ni vad jag menar, det blir för mycket, så mycket så att man bitvis inte ens förstår vad boken handlar om; är det kvantfysik eller psykiska problem som härstammar i barndomen, är det guldskatter eller knark??? Inte lyckas han med upplösningen heller, utan det blir blaha, och nya personer som ska introduceras i de sista sidorna.

Ja, ja, det går väl nästan att lista ut om jag tycker att du ska läsa den här va....