Elsebeth Egholm, Böckerna om Dicte
Elsebeth Egholm anses vara Danmarks svar på Liza Marklund, och visst har de rätt. Egholm skriver enkelt och medryckande, stundtals långtråkigt. Men jag läser alltid klart, och efter att ha läst första boken, Dolda fel och brister, plockade jag direkt upp andra, Självrisk, och även tredje, Personskada.
Alla tre är skrivna i nutid, med moraliska nutidsdilemman. Det är även intressant att samtliga böcker tar upp rasismen i Danmark, nu när man läst så mycket om Muhammedteckningarna.
Alla tre följer tre väninnor, med journalisten Dicte Svendsen i fokus. De tre är mest aktiva tillsammans i den första boken, medan Dicte centreras än mer i uppföljarna. Naturligtvis finns det även män inblandade i kvinnornas liv, men de har ingen framträdande roll, och beskrivs inte heller som särskillt attraktiva som partners, de är både otrogna, självupptagna och slöa...
Dolda fel och brister tar upp ett fall där de tre väninnorna hittar ett barnlik flytande i en plastbalja. Fallet kompliceras ytterligare av att den ena av Dictes väninnor är gravid, och den andra barnmorska. När barnliket dessutom förefaller ha kopplingar till islam, kommer även moralen inklampande.
Självrisk handlar om mordbrand, och mord. Det är väl egentligen den bok som inte fastnade, antagligen för att man har läst handlingen förut - många gånger. Jag läste klart den främst för att historien om de tre kvinnorna förs framåt.
Personskada diskuterar traffiking, på ett lite annorlunda sätt. Jag ska inte avslöja hur, men jag hade inte hört talas om den sortens traffiking förut. Den diskuterar även adoption, och viljan att få egna, biologiska barn. Även intressant då man får en hel del svar angående Dictes barndom. Den här boken är riktigt bra.
Gillar du Liza Marklund, läs Egholm.
