Constance Briscoe "Äcklig"
Jag har hela tiden en känsla av att jag har läst den här boken förut, men jag förstår inte hur jag i så fall kan ha glömt bort det eftersom den kom ut 2007. Däremot vet jag att jag har sett ett tv-program om författaren, det kan ha varit Oprah, och i så fall har jag väl hört berättelsen bitvis.
Det är naturligtvis en fruktansvärd historia. En dotter som från väldigt ung ålder blir fysiskt och psykiskt misshandlad av sin giriga mamma, syskon som håller sig undan och favoriseras av sagda mamma och en undfallande, frånvarande pappa. Tankarna går osökt till "Pojken som kallades Det".
Boken är ärlig, men jag måste erkänna att jag även tycker att den är lite kall, lite väl objektiv om nu en sådan historia kan vara det. Jag vill inte på något sätt mena att historien inte är fruktansvärd, eller att man inte blir gripen av hennes öde. Det är frånvaron av känslor jag hakar upp mig på, antagligen har jag läst för många sådana här böcker just nu och behöver en paus.
Vad boken däremot lyckas förmedla är hopp och framtidstro. Det här är en tjej som klarar vad som helst, bland annat att försörja sig helt själv från 13 års ålder och samtidigt lyckas med bedriften att få högsta betyg i skolan. Det bevisar hon ytterligare genom att utbilda sig till advokat och bli den första svarta domaren i Storbritannien, inte direkt något jag skulle ha lyckats med...
Dethär är en bra bok, helt klart läsvärd. Men när man läser ska man kanske fokusera på samma sak som hon uppenbarligen gör - se möjligheter överallt, inte begränsningar. Det här är en fantastisk kvinna, mind you!
Det är naturligtvis en fruktansvärd historia. En dotter som från väldigt ung ålder blir fysiskt och psykiskt misshandlad av sin giriga mamma, syskon som håller sig undan och favoriseras av sagda mamma och en undfallande, frånvarande pappa. Tankarna går osökt till "Pojken som kallades Det".
Boken är ärlig, men jag måste erkänna att jag även tycker att den är lite kall, lite väl objektiv om nu en sådan historia kan vara det. Jag vill inte på något sätt mena att historien inte är fruktansvärd, eller att man inte blir gripen av hennes öde. Det är frånvaron av känslor jag hakar upp mig på, antagligen har jag läst för många sådana här böcker just nu och behöver en paus.
Vad boken däremot lyckas förmedla är hopp och framtidstro. Det här är en tjej som klarar vad som helst, bland annat att försörja sig helt själv från 13 års ålder och samtidigt lyckas med bedriften att få högsta betyg i skolan. Det bevisar hon ytterligare genom att utbilda sig till advokat och bli den första svarta domaren i Storbritannien, inte direkt något jag skulle ha lyckats med...
Dethär är en bra bok, helt klart läsvärd. Men när man läser ska man kanske fokusera på samma sak som hon uppenbarligen gör - se möjligheter överallt, inte begränsningar. Det här är en fantastisk kvinna, mind you!
Kommentarer
Trackback
