Ethel G Ericsson "Flickan som inte fick finnas"

Här har vi ännu en självbiografisk barndomsskildring, och eftersom jag gillar sådana, särskilt när det handlar om tragiska varianter, så skred jag till verket. Och blev besviken, och drog en lättnadens suck när jag väl hade kommit igenom eländet. Inte eländet som i att det visserligen var en eländes barndom med en överjävlig mor och drickande och allt det där, utan eländet med hur en författare kan få en ganska intressant historia till att bli något av en jaha-upplevelse.

Sorry, jag kan inte rekommendera den här. Men den som gillar Cecilia von Krusenstiernas "En spricka i kristallen" - var så god. Det är samma jämmer och elände fast tvärtom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0