En hel del text

Annika Bengtzon är back on track, för förtifjortonde gången i ordningen. Jag är ledsen, jag kan inte förklara varför jag återvänder till och inte räds utav något som jag ser som pure kiosklitteratur och som bara ger mig ilande vibbar av frustration och leda. Efter den här gången säger jag stopp, nu är det bra. Marklund har left my building.

Storyn utspelar sig mestadels i Marbella. Här huserar en stöldliga i paradiset, en liga som kör med sövande gas för att slå ut familjerna i de hus de gör inbrott i. Den här gången går något fel, eller nåt, för den svenska familjen som blir utsatt går hädan allihop och dessutom är den sextonåriga dottern i familjen spårlöst försvunnen. Vem rycker då in för att rädda världen? Jomenvisst, den alltid lika osympatiska journalisten Annika B. Hon krånglar sig in och nästlar sig intill pudelns kärna och blir så klart en superhjälte av stora mått. Jag tycker att just barnfilmens Superhjältar är mer verklighetstrogna än lilla Annika och visst är det en fiktiv person men hallå!! Nån måtta får det lov att vara. Idioti.