Linda Cain & Robin Royston "Ut ur mörkret"
Den här boken har alla förutsättningar att vara fantastisk, men det är den inte. Boken är skriven av en kvinna, Linda, drabbad av depressioner och otäcka minnesbilder, samt hennes psykiatriker Robin. Det är alltså en sann berättelse, som handlar om övergrepp i barndomen.
Man får följa Linda från barndomen, då hon växte upp i Rhodesia, med en fantastisk far en frånvarande mor och senare även en svart styvmor. I falangen finns även 3 helsyskon, och det är framför allt en syster som följer hennes resa. Parallellt med denna berättelse löper den om Linda under slutet av 80-talet/början av 90-talet, då hon utan förvarning drabbas av minnesbilder som inte stämmer överens med vad hon tidigare kommit ihåg. Hon upptäcker också att hon har "tappat" 3 år av sitt liv, år som hennes syster har tydliga minnesbilder av, men som hon inte alls kan relatera till. Linda hamnar på mentalsjukhus, och där kommer också hennes psykiatriker Robin in, och de skriver varannat kapitel i boken.
Den här boken utspelar sig på tre kontinenter, Afrika, Europa och USA, och har dessutom en väl fungerande ramberättelse. Vad som gör att den inte fungerar är avsaknaden av miljö- och rumsbeskrivningar. Framför allt gällande den afrikanska scenen så saknar jag de dofter och synintryck, som man skulle kunna tänka sig självklara. Inte heller i de andra scenerna i boken får man någon gång reda på hur omgivningar ser ut. Det gör att boken blir platt, och tyvärr väääldigt seg, jag får i stort sett tvinga mig att läsa klart den, och hålla emot av alla krafter för att inte hoppa över text.
Intressant är däremot det faktum att hjärnan helt kan förtränga trauman i barndomen, hon har förträngt tre år, och man blir nyfiken på hur det hela ska nystas upp. Vem stod bakom övergreppen? Svaret är överraskande. Tyvärr faller konceptet patient-psykiatriker mot slutet av boken, då det visar sig att en helt annan kraft kommer in och "helar" henne. Japp, ni gissar rätt: Gud.... Förbön fungerar tydligen, så ni kan väl komma ihåg mig i kvällsbönen, jag behöver en ny bil.
Man får följa Linda från barndomen, då hon växte upp i Rhodesia, med en fantastisk far en frånvarande mor och senare även en svart styvmor. I falangen finns även 3 helsyskon, och det är framför allt en syster som följer hennes resa. Parallellt med denna berättelse löper den om Linda under slutet av 80-talet/början av 90-talet, då hon utan förvarning drabbas av minnesbilder som inte stämmer överens med vad hon tidigare kommit ihåg. Hon upptäcker också att hon har "tappat" 3 år av sitt liv, år som hennes syster har tydliga minnesbilder av, men som hon inte alls kan relatera till. Linda hamnar på mentalsjukhus, och där kommer också hennes psykiatriker Robin in, och de skriver varannat kapitel i boken.
Den här boken utspelar sig på tre kontinenter, Afrika, Europa och USA, och har dessutom en väl fungerande ramberättelse. Vad som gör att den inte fungerar är avsaknaden av miljö- och rumsbeskrivningar. Framför allt gällande den afrikanska scenen så saknar jag de dofter och synintryck, som man skulle kunna tänka sig självklara. Inte heller i de andra scenerna i boken får man någon gång reda på hur omgivningar ser ut. Det gör att boken blir platt, och tyvärr väääldigt seg, jag får i stort sett tvinga mig att läsa klart den, och hålla emot av alla krafter för att inte hoppa över text.
Intressant är däremot det faktum att hjärnan helt kan förtränga trauman i barndomen, hon har förträngt tre år, och man blir nyfiken på hur det hela ska nystas upp. Vem stod bakom övergreppen? Svaret är överraskande. Tyvärr faller konceptet patient-psykiatriker mot slutet av boken, då det visar sig att en helt annan kraft kommer in och "helar" henne. Japp, ni gissar rätt: Gud.... Förbön fungerar tydligen, så ni kan väl komma ihåg mig i kvällsbönen, jag behöver en ny bil.
Kommentarer
Trackback
