Thomas Kanger "Gränslandet"
Kanger får en massa publicitet, och jag förstår egentligen inte varför. Jag har precis läst Gränslandet, och jag är inte imponerad.
Kanger skriver om en svensk polis som heter Elina Wiik, och boken börjar riktigt bra med att hon i Italien träffar en kille, Alex, som snart blir mördad. Början är lugn, och han lyckas skapa karaktärer som jag faller för. Men så fort som Alex mördats, och Elina återvänder till Sverige, faller karaktärerna. Det är inte för att hon inte är kär längre, språket blir platt och allt eftersom intrigen ska tätna så förlorar jag intresset för intrigen. Slutet blir i det närmaste krystat och avhugget. Boken utlovar också att handlingen ska "passera gränsen mellan myt och verklighet" - icke!
Han kan det han skriver, och är duktig på att förklara politiken bakom (stora delar av handlingen behandlar problematiken Bosnien-Serbien) intrigen. Men varför skriver han om en kvinna? Han är inte särskillt duktig på att beskriva kvinnor, och det känns som om enda anledningen till att han gör en kvinna till huvudperson är att hon ska kunna vara gravid.
Jag vet inte om han har skrivit fler böcker om den här Elina, men jag kommer inte att läsa dem i så fall.
Gränslandet är den femte och sista boken om Elina Wiik. Jag har läst alla utom den och tyckt att dom varit helt ok. Men som med så många andra deckarförfattare när dom skriver om samma polis blir det sämre och sämre. Gränslandet finns i min olästa bokhög så jag kommer läsa den också. Ska bli spännande och se om vi tycker lika.
Jag har också läst gränslandet men jag tyckte om den, och jag har läst tidigare böcker av Kanger om Elina Wiik, och tyckte denna var bäst tillsammans med Söndagsmannen (del 4). Så olika man kan tycka. /Camilla
