Katarina Wennstam "Dödergök"
Egentligen är det två böcker i en, två parallella historier som aldrig riktigt vävs samman. Huvudpersonerna är tre till antalet; journalisten Maria, åklagaren Madeleine och polisen Mats - alla på M såg jag nu. Maria och hennes lilla familj flyttar in i drömhuset, där ett mord har begåtts. Maria börjar nysta i mordet, och kommer upp med minst sagt överraskande fakta. Madeleine och Mats är å sin sida involverade i ett misstänkt hedersmord, en ung man som hittas hängd på en vind. Självmord eller hedersmord? Personerna vävs samman lite löst, men inte historierna.
Wennstam skriver mycket bra, och visst påminner hon om både Marklund och Läckberg, framför allt i det att man faller för huvudkaraktärerna. Jag tror inte att jag läst något av henne tidigare, innan jag började läsa trodde jag att jag läst Skam, men jag borde ha känt igen stilen, och jag borde ha fastnat hårdare då. Jag kommer definitivt läsa allt hon skrivit, och som jag förstår det är det här hennes fjärde bok. I efterorden utlovar hon dessutom många fler böcker, då hon jobbat mycket med mäns våld mot kvinnor utlovar hon en stor idébank att ta till.
Steve Berry "Den tredje hemligheten"
The Roanoak Times lovar på bokens framsida att "Läsare som gillade Da Vinci-koden kommer att kasta sig över denna berättelse". Där håller jag inte med, skulle i så fall vara för att boken rör sig inom katolska kyrkans ramar, inte för mysteriets komplexitet.
Oavsett om jag lät negativ nu, så älskade jag den här boken. Inte för mysteriet som utlovats, det är ruggigt tunt, med en ganska löjlig upplösning, utan för den detaljerade beskrivning av politiken inom den katolska kyrkan. Här finns alla människokategorier representerade, goda som onda, och alla är iklädda kardinalernas röda klädnad. Men, jag är ganska säker på att man måste ha ett rejält intresse för katolska kyrkan för att inte ge upp efter 100 sidor, för själva mysteriet ligger inte i fokus, och drivs knappt framåt, det är politiken som står i fokus.
Själva mysteriet handlar om profetior, hemligheter som Jungfru Maria avslöjat för barn, och som sedan gömts undan av tidigare påvar. Politiken handlar om kardinalernas kamp om påvestolen, och dessas desperata kamp för att behålla och återupprätta katolska kyrkans makt. Läs den för insynen i Vatikanens korridorer, inte för att få reda på vad Jungfru Maria avslöjade.
Liza Marklund "Livstid"
Jag blir förbannad på den eländige ex-maken Thomas, och hatar den nya perfekta flickvännen. Jag engagerar mig i Annikas dåliga kompisrelationer, och vill emellanåt slå folk på käften. Genom första delen av boken, har jag en konstant olustkänsla i magen, och ville helst inte gå till jobbet. Så, jag tror att jag lyckas få ihop alla de känslor som Marklund är ute efter...
Historien fungerar också. Parallellhistorier mellan Fallet med stort F, kvinna anklagad för mord på pojkvän och försvunnet barn, samt Annika som blir inofficiellt anklagad för mordbrand. Visst är det ganska tydligt vem som är skyldig och framför allt oskyldig, men det stör mig inte, jag vill ändå veta hur hon ska lösa allt. Sen måste jag erkänna att jag inte riktigt litar på Marklund, hon skulle kunna låta det gå åt skogen för en av karaktärerna bara för att det är bra för fortsatta böcker.
Jag hade lagt ner Marklund ett tag, men nu vill jag springa till affären för att köpa den nya (om gasmorden), har den kommit i pocket än? Snälla.
John Connor "Lekrummet"
a) aldrig hört talas om
b) måste läsa fler böcker av!
Men här var en som uppfyllde bägge kriterierna!
Det här är en smart bok, en bok som utvecklas utöver den givna handlingen, som överraskar och driver på. Lyckligtvis måste han ha skrivit fler böcker, eftersom det på framsidan kommenteras "Ett fall för Karen Sharp". Varför skriver så många män om kvinnliga poliser förresten? Däri kan man ju spekulera på fula vis...
Boken handlar om en trettonåring som blir kidnappad, och eftersom hon är dotter till en domare så sätts naturligtvis alla resurser möjliga in. Författaren väver också in en berättelse om en prostituerads påstådda anklagelse om att ha blivit utsatt för pedofiler för många år sedan, där hon även hävdar att hon varit instängd i ett rum med två tvillingflickor som svalt ihjäl. Dessa två historier ska vävas ihop, men inte på det mest uppenbara sättet.
Karen Sharp, som är en av utredarna, är naturligtvis snygg, vältränad och kvick. Hon har gjort sig omöjlig under tidigare utredningar, och nu vill ingen ta i henne med tång. Men hon levererar naturligtvis. Klichén till trots är detta en mycket bra bok, som borde passa C som hand i handske!
David Baldacci "Geniet"
"Före detta Secret Service-agenterna Sean King och Michelle Maxwell är förföljda av sitt senaste fall. När Sean inser att Michelles inre demoner håller på att förgöra henne ordnar han så att hon, om än motvilligt, får psykologisk hjälp. Men istället för att fokusera på sitt tillfrisknande, upptäcker Michelle att någonting inte står rätt till på sjukhuset ...
För att bekosta Michelles sjukhussvistelse åtar sig Sean ett riskfyllt uppdrag. En forskare, Monk Turing, har dött under mystiska omständigheter nära Babbage Town, en hemlighetsfull institution beeståående av en excentrisk grupp vetenskapsmän och kryptografer, finansierad av ett mäktigt företag. Samtidigt har den döde mannens dotter Viggie, ett pianospelande underbarn, sina egna hemligheter. Och vad har egentligen frasen "koder och blod" för betydelse?
Mittemot Babbage Town, på andra sidan York River, ligger CIA:s elitträningsläger Camp Peary, där Monk Turings kropp hittades. Sean har både FBI och CIA i hälarna; kommer han att kunna hitta mördaren och avslöja sanningen innnan han själv blir ett mordoffer? Och kommer han att hinna rädda Michelle från sig själv"
Visst verkar den bra. Men det är den inte. Handlingen är fruktansvärt rörig, som om författaren egentligen haft stoffet till ett par tre romaner, men inte kunnat bestämma sig för vem han skulle börja skriva.
Vi har alltså en Michelle, som har jobbat för FBI, som har varit livvakt åt presidenten, som har svart bälte i varenda kampsport som finns och som naturligtvis är ohyggligt snygg. Hon får psykiska problem, vilket innebär att hon bestämmer sig för att spöa upp män som är 3 gånger så stora som hon. Hon hamnar på psykiatriskt sjukhus och löser brott.
Men det är inte bara det som författaren försöker klämma in. Han lägger också in långa utläggningar om kvantfysik, andra världskriget, krypteringsteknik, 1700-talets brittiska guvernörer, knark, guldskatter, konspirationsteorier, kriget i Afghanistan och ruttenhet inom den amerikanska regeringen. Sen har vi ju naturligtvis genier, både vuxna och barn, och psykiska problem som ska lösas och hanteras.
Förstår ni vad jag menar, det blir för mycket, så mycket så att man bitvis inte ens förstår vad boken handlar om; är det kvantfysik eller psykiska problem som härstammar i barndomen, är det guldskatter eller knark??? Inte lyckas han med upplösningen heller, utan det blir blaha, och nya personer som ska introduceras i de sista sidorna.
Ja, ja, det går väl nästan att lista ut om jag tycker att du ska läsa den här va....
Thomas Kanger "Gränslandet"
Kanger får en massa publicitet, och jag förstår egentligen inte varför. Jag har precis läst Gränslandet, och jag är inte imponerad.
Kanger skriver om en svensk polis som heter Elina Wiik, och boken börjar riktigt bra med att hon i Italien träffar en kille, Alex, som snart blir mördad. Början är lugn, och han lyckas skapa karaktärer som jag faller för. Men så fort som Alex mördats, och Elina återvänder till Sverige, faller karaktärerna. Det är inte för att hon inte är kär längre, språket blir platt och allt eftersom intrigen ska tätna så förlorar jag intresset för intrigen. Slutet blir i det närmaste krystat och avhugget. Boken utlovar också att handlingen ska "passera gränsen mellan myt och verklighet" - icke!
Han kan det han skriver, och är duktig på att förklara politiken bakom (stora delar av handlingen behandlar problematiken Bosnien-Serbien) intrigen. Men varför skriver han om en kvinna? Han är inte särskillt duktig på att beskriva kvinnor, och det känns som om enda anledningen till att han gör en kvinna till huvudperson är att hon ska kunna vara gravid.
Jag vet inte om han har skrivit fler böcker om den här Elina, men jag kommer inte att läsa dem i så fall.
Elsebeth Egholm, Böckerna om Dicte
Elsebeth Egholm anses vara Danmarks svar på Liza Marklund, och visst har de rätt. Egholm skriver enkelt och medryckande, stundtals långtråkigt. Men jag läser alltid klart, och efter att ha läst första boken, Dolda fel och brister, plockade jag direkt upp andra, Självrisk, och även tredje, Personskada.
Alla tre är skrivna i nutid, med moraliska nutidsdilemman. Det är även intressant att samtliga böcker tar upp rasismen i Danmark, nu när man läst så mycket om Muhammedteckningarna.
Alla tre följer tre väninnor, med journalisten Dicte Svendsen i fokus. De tre är mest aktiva tillsammans i den första boken, medan Dicte centreras än mer i uppföljarna. Naturligtvis finns det även män inblandade i kvinnornas liv, men de har ingen framträdande roll, och beskrivs inte heller som särskillt attraktiva som partners, de är både otrogna, självupptagna och slöa...
Dolda fel och brister tar upp ett fall där de tre väninnorna hittar ett barnlik flytande i en plastbalja. Fallet kompliceras ytterligare av att den ena av Dictes väninnor är gravid, och den andra barnmorska. När barnliket dessutom förefaller ha kopplingar till islam, kommer även moralen inklampande.
Självrisk handlar om mordbrand, och mord. Det är väl egentligen den bok som inte fastnade, antagligen för att man har läst handlingen förut - många gånger. Jag läste klart den främst för att historien om de tre kvinnorna förs framåt.
Personskada diskuterar traffiking, på ett lite annorlunda sätt. Jag ska inte avslöja hur, men jag hade inte hört talas om den sortens traffiking förut. Den diskuterar även adoption, och viljan att få egna, biologiska barn. Även intressant då man får en hel del svar angående Dictes barndom. Den här boken är riktigt bra.
Gillar du Liza Marklund, läs Egholm.
