En hel del text

Jag kan inte låta bli att tycka att Rudberg är något upphaussad, jag är inte alls så fascinerad av henne som många andra. Men, å andra sidan, det här är kanske bara det sämsta hon skrivit?

Handlingen är enkel, snygg stenrik kvinna, advokat med extremt fin adress står i centrum. Hon är kär i en lika rik kille, men han ingår något slags arrangerat äktenskap. Hon hamnar då i kokainträsket, och tackar ja till ett frieri från en rik kille som bara är ute efter en stenrik barnaföderska med rätt bakgrund och fin adress.

Första delen av boken är en enda lång uppräkning av dyra klädmärken och exclusiv mat, blandat med lite lyxresor i vintermiljö. Andra delen är bättre, men det är fortfarande otroligt mycket yta. Visst kan det vara kul att få en liten inblick i stureplanslivet, men jag kan inte tänka mig att det verkligen är så ytligt som hon framställer det. I stort sett alla karaktärer i boken är bara intresserade av pengar, och vad pengar kan köpa, viktigt är också det pengar inte kan köpa, adelstitlar och gods. Är det så illa ställt med de unga rika i lilla svedala, så blir jag mörkrädd. Därför har jag bestämt mig för att hennes bild är en schablonbild, att hon plockat ut det sämsta hon sett i innekretsarna och att det här är någon slags ironi över folk hon föraktar.