Johan Theorin "Nattfåk"
O M G. (Betyder Oh My God för den som inte kände till förkortningen). O M G!
Efter att ha avslutat Nattfåk är jag näst intill lyrisk, för det var länge-länge sedan som jag läst en roman där författaren får till det på ett så otroligt bra sätt! Har du missat Nattfåk, eller för den delen Theorins debutroman "Skumtimmen", så finns bara ett att säga: Skämmes! Seså, ut och köp/låna/whatever.
Alla små snören knyts ihop i slutet på ett riktigt genomtänkt sätt. Sånt blir jag imponerad av och sånt fäster jag stor vikt vid som du kanske märkt av i tidigare recensioner ;)
Det här är en otäck bok. TIll skillnad mot min kära H har jag oerhört svårt för fantasy och spökhistorier; ge mig gärna bestialiska mord eller grova övergrepp på barn, bara de är verklighetsförankrade. Inga spöken eller övernaturligheter för min del tack. Därför är det konstigt att jag fortsatte läsa Nattfåk efter de första fem sidornas inledning.
Det här startar nämligen som en spökhistoria i ensligt gammalt hus på Öland dit en småbarnsfamilj flyttar för att komma från storstaden. Jag idiotförklarar sånt; försätter man sig i en sådan situation är det som att be om spöken och utsatthet och då ska man bara ha´t. Men, jag fortsatte i storyn och det är jag väldigt glad över.
Jag säger inget mer. Gengångare, småbarnsfamilj, Öländsk atmosfär, småstadspoliser, ond bråd död, tjyvjakter. *Ryyyys* Var så god och läs!!
Efter att ha avslutat Nattfåk är jag näst intill lyrisk, för det var länge-länge sedan som jag läst en roman där författaren får till det på ett så otroligt bra sätt! Har du missat Nattfåk, eller för den delen Theorins debutroman "Skumtimmen", så finns bara ett att säga: Skämmes! Seså, ut och köp/låna/whatever.
Alla små snören knyts ihop i slutet på ett riktigt genomtänkt sätt. Sånt blir jag imponerad av och sånt fäster jag stor vikt vid som du kanske märkt av i tidigare recensioner ;)
Det här är en otäck bok. TIll skillnad mot min kära H har jag oerhört svårt för fantasy och spökhistorier; ge mig gärna bestialiska mord eller grova övergrepp på barn, bara de är verklighetsförankrade. Inga spöken eller övernaturligheter för min del tack. Därför är det konstigt att jag fortsatte läsa Nattfåk efter de första fem sidornas inledning.
Det här startar nämligen som en spökhistoria i ensligt gammalt hus på Öland dit en småbarnsfamilj flyttar för att komma från storstaden. Jag idiotförklarar sånt; försätter man sig i en sådan situation är det som att be om spöken och utsatthet och då ska man bara ha´t. Men, jag fortsatte i storyn och det är jag väldigt glad över.
Jag säger inget mer. Gengångare, småbarnsfamilj, Öländsk atmosfär, småstadspoliser, ond bråd död, tjyvjakter. *Ryyyys* Var så god och läs!!
Kommentarer
Postat av: Emm
Oj vi verkar vara lika på den punkten. Har svårt för spöken. Men andra hemskheter går bra. Jag läser Nattfåk nu. Har läst lite mer än halva och gillar. Fast jag funderade på att sluta när jag läst dom första sidorna. Just för spökena och allt det där du vet. :)
Trackback
