En hel del text

Ett mord sker på Österåkersanstalten och offrets medintagne kusin känner starkt att han står på tur. Om han blir kvar vill säga. Det är flera huvudpersoner som gestaltas; polisen Christian, den f d åklagaren Susanne som sadlat om för att arbeta i par med Christian, brännvinsadvokten Douglas som är känd för att åta sig mafiosos och som är en girig sak som gärna låter sig mutas och ett gäng till.

Man får följa de här gestalterna ihop och ur varderas synvinkel på ett stundtals rörigt sätt som blir smått långtråkigt emellanåt men som tack och lov vägs upp av att den f d justitieministern vet vad han pratar om när han beskriver de olika yrkesutövarnas roller. Jag tycker ofta att jag stör mig på felaktigheter kring begrepp och situationer när jag läser kriminalromaner och kan banka skallen blå av frustration när jag stöter på dylikt, må hända en arbetsskada *s*

Rymmaren är i och för sig läsvärd. Om man inte har annat för sig och inget mer intressant i litteraturväg att ägna sig åt vill säga. Jag kan inte säga att jag blev besviken, men det beror nog mest på att jag inte hade några större förväntningar på Bodström som författare. Han är liksom bara någon som i vanliga fall ska sitta i ett hörn och se söt ut eller möjligen göra rättegångar lite mer intressanta just därför...