Nora Roberts "Dolda rikedomar"
Roberts var en av mina favoritförfattare när jag var lite yngre, och under senare år har hon lyckats få till det några gånger med böcker kring Irland och folktro. Det här är inte en av de böckerna - tyvärr.
Dolda rikedomar är en enkel historia, med lite Danielle Steele-varning. En ung, vacker kvinna, som äger en antikaffär, kommer över ett antal föremål som fler (otäcka, elaka) personer har intresse av. I lägenheten mitt emot henne flyttar det lämpligt nog in en ex-polis, ekonomiskt oberoende och av den hårdföra typen. Tycke uppstår, av den bittra sorten, och tuff polis hjälper vacker kvinna i nöd.
Jag misstänker att jag är för gammal för den här sortens litteratur, jag har läst för många böcker som är som den här. Stereotyperna blir löjliga och boken förutsägbar. Men, inte snack om att jag förstår varför Roberts är stenrik idag. Det är en oerhört lättläst bok, och man behöver inte tänka en vettig tanke de få timmarna man engagerar sig i den. Ibland är det skönt att plocka upp sådana här böcker, men det får nog gå lite längre mellan gångerna.
Dolda rikedomar är en enkel historia, med lite Danielle Steele-varning. En ung, vacker kvinna, som äger en antikaffär, kommer över ett antal föremål som fler (otäcka, elaka) personer har intresse av. I lägenheten mitt emot henne flyttar det lämpligt nog in en ex-polis, ekonomiskt oberoende och av den hårdföra typen. Tycke uppstår, av den bittra sorten, och tuff polis hjälper vacker kvinna i nöd.
Jag misstänker att jag är för gammal för den här sortens litteratur, jag har läst för många böcker som är som den här. Stereotyperna blir löjliga och boken förutsägbar. Men, inte snack om att jag förstår varför Roberts är stenrik idag. Det är en oerhört lättläst bok, och man behöver inte tänka en vettig tanke de få timmarna man engagerar sig i den. Ibland är det skönt att plocka upp sådana här böcker, men det får nog gå lite längre mellan gångerna.
Kommentarer
Trackback
