Kathy O´Beirne "Säg det inte till någon"
Den här boken behandlar en del av den irländska historien, som jag till min fasa inte visste någonting alls om. Under 1900-talet har katolska kyrkan drivit någonting som kallas för Magdalenatvätterierna på Irland, dit kvinnor av olika, helt ofattbara, anledningar skickats för att hela livet jobba under slavliknande förhållanden.
Boken är skriven av en kvinna, som växte upp i ett hem med en fruktansvärd pappa, som utåt var den perfekta familjefadern, men egentligen var en barnmisshandlare av stora mått. Han tvingar t.ex en 3-årig Kathy att hålla handen i kokande olja, för att sedan tvinga henne att sova utomhus mitt i vintern. Han skickar lilla Kathy till ett barnhem som drivs av nunnor, och det är början till ett liv av misshandel, våldtäkter och psykiska problem för Kathy.
Jag har svårt att beskriva boken, den är för hemsk. Kathy skriver om sitt liv med ett barns ögon, och det här är en av de där böckerna som gör att man mitt i natten måste gå in och pussa på sina sovande barn bara för att se att de är trygga. Man vill hoppa in i boken, och rädda barnen, inte bara författaren, utan alla de barn som hamnar på dylika ställen. Man vill också hoppa in för att slå ner alla fruktansvärda nunnor och präster som begår hårresande brott, samtidigt som de gömmer sig bakom kyrkan och religionen.
Kathy var inte bara på barnhem, hon skickades också som knappt tonåring till ett psykatriskt sjukhus, där de använde barn som försöksdjur, både gällande mediciner och elektriska chocker - utan bedövning! Observera då att hon föddes 1960!!! Samtidigt som vi lekte i lera och klädde oss i velour, satt hon inspärrad som ett försöksdjur. Hon fick även ett barn, resultatet av en katolsk prästs övergrepp när Kathy var 12, barnet dog innan det fyllde 10 - på ett annat barnhem.
Kathy kämpar fortfarande, boken kom ut 2005 och hon driver sin sak mot kyrkan på Irland, inte bara för att få reda på vad som hände henne, utan för att politikerna ska ta reda på vad som egentligen hände alla de barn och kvinnor som hamnade i Magdalenatvätteriernas klor. Kyrkan är naturligtvis inte särskillt samarbetsvillig.
Man får bl.a. lära känna, och se foton av, en kvinna som fått ett metallnät inopererat i magen, metallnätet växte ihop med tarmarna, och försökte dessutom tränga ut ur magen. På det psykiatriska sjukhus hon satt inspärrad på, tyckte man dock inte att det förelåg något mehov av att ge henne någon läkarvård. Hon dog av sina skador, 2004, 48 år gammal. Det sista Magdalenatvätteriet stängde igen 1996, 12 år sedan.
Boken är skriven av en kvinna, som växte upp i ett hem med en fruktansvärd pappa, som utåt var den perfekta familjefadern, men egentligen var en barnmisshandlare av stora mått. Han tvingar t.ex en 3-årig Kathy att hålla handen i kokande olja, för att sedan tvinga henne att sova utomhus mitt i vintern. Han skickar lilla Kathy till ett barnhem som drivs av nunnor, och det är början till ett liv av misshandel, våldtäkter och psykiska problem för Kathy.
Jag har svårt att beskriva boken, den är för hemsk. Kathy skriver om sitt liv med ett barns ögon, och det här är en av de där böckerna som gör att man mitt i natten måste gå in och pussa på sina sovande barn bara för att se att de är trygga. Man vill hoppa in i boken, och rädda barnen, inte bara författaren, utan alla de barn som hamnar på dylika ställen. Man vill också hoppa in för att slå ner alla fruktansvärda nunnor och präster som begår hårresande brott, samtidigt som de gömmer sig bakom kyrkan och religionen.
Kathy var inte bara på barnhem, hon skickades också som knappt tonåring till ett psykatriskt sjukhus, där de använde barn som försöksdjur, både gällande mediciner och elektriska chocker - utan bedövning! Observera då att hon föddes 1960!!! Samtidigt som vi lekte i lera och klädde oss i velour, satt hon inspärrad som ett försöksdjur. Hon fick även ett barn, resultatet av en katolsk prästs övergrepp när Kathy var 12, barnet dog innan det fyllde 10 - på ett annat barnhem.
Kathy kämpar fortfarande, boken kom ut 2005 och hon driver sin sak mot kyrkan på Irland, inte bara för att få reda på vad som hände henne, utan för att politikerna ska ta reda på vad som egentligen hände alla de barn och kvinnor som hamnade i Magdalenatvätteriernas klor. Kyrkan är naturligtvis inte särskillt samarbetsvillig.
Man får bl.a. lära känna, och se foton av, en kvinna som fått ett metallnät inopererat i magen, metallnätet växte ihop med tarmarna, och försökte dessutom tränga ut ur magen. På det psykiatriska sjukhus hon satt inspärrad på, tyckte man dock inte att det förelåg något mehov av att ge henne någon läkarvård. Hon dog av sina skador, 2004, 48 år gammal. Det sista Magdalenatvätteriet stängde igen 1996, 12 år sedan.
Kommentarer
Postat av: Camilla
Tack för kommentaren ang den mörka materian serien, det är bra fantasy. Men efter att läst ditt inlägg om Kathy här, så blir man skräckslagen hur katolska kyrkan kan hantera oskyldiga människor. Det är mycket som behöver komma fram både gällande dem, andra kristna samfund och sekter. Jag ska läsa denna bok. Jag är kristen och kommer attt fortsätta att vara det, och be för dessa hjälplösa. /Camilla
Trackback
